Hallå där…

… Michael Henricson, ny projektledare på Markus!

Efter sexton år på villovägar i huvudstaden återvänder du till platsen där allt började. Ja, hur började det egentligen?

Jag drev en byrå tillsammans med två andra partners här i Linköping, men när våra familjesituationer på olika sätt förändrades blev det ett naturligt steg att flytta verksamheten till Stockholm. För min del var den stora anledningen till flytten att en av mina pojkar blev sjuk kort efter förlossningen, vilket medförde att han blev döv. I Stockholm finns det helt andra förutsättningar när ett barn kräver speciell skolgång. Samtidigt var det förstås spännande för mig att, i min yrkesroll, befinna mig i en storstad med alla dess utmaningar, så flytten blev lärorik på många sätt.

Det är naturligtvis inte helt rättvist att säga att du varit på villovägar, du verkar ha haft en lyckosam resa. Vilka anhalter längs vägen har influerat och inspirerat dig mest?

Min tid i Stockholm har utvecklat mig fantastiskt mycket. Jag har haft förmånen att kunna arbeta både nationellt och internationellt på ett helt annat sätt än tidigare. Konkurrensen har varit stenhård, och utmaningarna tuffa. Det gör att jag har växt både som människa och yrkesman.

Det måste ändå kännas skönt att få trampa Linköpings gator igen. Är det sig likt här, tycker du?

Courren har blitt minre, döö ☺! Skämt åsido, jag tycker att Linköping har förändrats till det bättre under de år jag har varit borta härifrån. Alla de byggprojekt som färdigställts verkar vara genomtänkta och har också förskönat staden. Det känns som att det finns mycket positivt tänk här, och att idéer faktiskt blir till verklighet.

Med familjen kvar i Stockholm är det veckopendlarliv som gäller för dig. Hur har det funkat hittills?

Det har fungerat mycket bra. Jag har rivstartat med en massa intressanta projekt här på Markus och har fullt fokus på det. När jag är i Linköping kan jag lägga mycket tid på arbetet och i helgerna är det familjen som gäller.

Vi kan förstås inte undvika att prata om det faktum att du är fembarnsfar, med en son på 25 år och ytterligare fyra söner på 22 år – ja, fyrlingar! På vilket sätt har det format dig som person?

Jag har blivit en diplomat utan dess like! Jag fokuserar också på saker som verkligen betyder något och ratar oväsentligheter. Uttrycket att hålla många bollar i luften har blivit en vardaglighet för mig, och simultanförmågan är på topp ☺!

Till sist, vi har förstått att du har trevligt sällskap i övernattningslyan. Tycker grannarna om elgitarrerna lika mycket som du?

Ja, det känns verkligen som om de uppskattar mina halsbrytande soloslingor. De dunkar ofta takten i väggarna.